This gallery contains 3 photos.
Jag hade en gång en moster (djupt saknad; vila i frid) som trakterade sina gäster med den evigt återkommande Nonstoptårtan. Jag hade tänkt mig enkel gräddgrund (då hade det funnits mer att visa upp för vecka tolv) men istället satt … Read the rest of this entry
Efter en särskilt vedermödig vecka finns det inte så mycket konst att visa upp, utom denna koltrast [Turdus merula] vid blivande tårta, med ljus i näbb. Jag tänkte mig först litet mer realism, men glömde att jag ligger i separation … Read the rest of this entry
Halleluja. Halleluja. Halleluja. Halleluja. Halle-e-lu-ja.
En vardagskväll möter den till synes slutkörda och oinspirerade koreografin från 1998 ”Messias” musik av en underbar barockskapare, Händel, på Operan. För regin står den argentinske koreografen Mauricio Wainrot, vars scenspråk ofta beskrivs som lust-, kraft- och livfullt, men kvällens språk är så väldigt klätt i vitt att det i sig borde ge en energikick – men ícke. Det blir platt. Det blir detaljlöst. Och en ocharmig känsla infinner sig.
Dessa tre punkter är avgörande för föreställningen och dess resultat:
- Kungliga Operans sångsolister och kör samt musik från Hovkapellet är det mest intressanta. Både att titta på och lyssna till. Jag hänger fram och ser mer på dem än på dansarna.
- Det är för vitt. Kläderna, dekoren och till och med dansarna är för bleka om nosen. Jag ser inget som sticker ut annat än möjligen någon rörelse mer trött än en annan.
- Det är en tydlig förmedling av tristess. Geisten finns inte och det kryper i kroppen, emellanåt vill jag bara resa mig upp, öppna dörren som kommer gnissla lätt och eventuellt störa någon när ljuset strilar in, bara för att jag inte orkar se på detta slappt framförda verk. Har jag valt en olämplig kväll, har jag haft otur bara? Jag tittar på YouTube i efterhand ingen större skillnad. Behållningen är det som händer i orkesterdiket därför går blickarna dit hela tiden.
Mitt minne av kvällen är inte rätt igenom dåligt, men det är en besvikelse och en förvåning att inte uppskatta dansen främst. Jag inser dessutom, med skammens rodnad på kinden, att jag inte alltid uppskattar ljussättning, scenografi och klädval. Men när det inte fungerar – som nu – så blir det oerhört påtagligt.
Du kanske sett föreställningen eller har något annat minne av Händels Messias. Gå i så fall in på Operans hemsida och berätta:
http://www.operan.se/Var-repertoar/Spelaret-20112012/Messias/Minne/
Det måste finnas någon intressant förklaring till varför en så stor del av tavlan är fylld av fåglar. Jag kan inte veta. Jag bara målar. Nytt på duken (som är hängd över landskapet som i sin tur kanske bara är … Read the rest of this entry
Detta är en pjäs som tar upp en grundfråga som känns väldigt viktig och aktuell. Frågan tas upp i aktuell dramatik så som Äkta människor och i klassiska filmer som Blade Runner, 2001 eller Terminator. I dessa exempel skapas ju … Read the rest of this entry
På Dramatens lilla scen ges Spöksonaten av Strindberg regisserad och koreograferad av Mats Ek. Scenografin av Bente Lykke Møller känns tydlig och effektiv för att vara Lilla Scen som enligt mig kan har problem med just scenografin. Detta rör sig … Read the rest of this entry
This gallery contains 3 photos.
Halvvägs! Tavlan, denna oförutsägbara syn- och tankemödding, lika förutsägbar som livet (inte alls!) börjar trots allt likna något. Kategoriseringsförsök måste falla platta som pannkakor, men låt se: Surrealism med betoning på surr, en smula dadaism kanske, med betoning på dada, … Read the rest of this entry
Denna vecka har jag ägnat åt den svåra konsten att lära druvor att flyga. Det är inte så lätt som man skulle kunna tro. Det första magiska ögonblicket är avgörande… Och somliga lyckas inte alls. (Mycket liten detalj. Druvan som … Read the rest of this entry
This gallery contains 8 photos.
Blommor, blommor! Vad gör söta små orkidéer i min tavla? Men om man tittar närmare… … så ser man att det finns något slags hål, eller rentutav öljett i kanten. Den blomstrande himlen kanske bara är en kuliss? Allting kanske … Read the rest of this entry
This gallery contains 6 photos.
Världens nära förestående undergång är en charmerande sak. Enligt mayakalendern ska den äga rum i december 2012… …eftersom cyklerna av trettondagarsveckor som kombineras med den heliga tzolkinkalendern om tjugo gudamånader (tänk er zodiaken på speed) sammanfaller med solkalendern Haab som … Read the rest of this entry
