Halvvägs! Tavlan, denna oförutsägbara syn- och tankemödding, lika förutsägbar som livet (inte alls!) börjar trots allt likna något. Kategoriseringsförsök måste falla platta som pannkakor, men låt se: Surrealism med betoning på surr, en smula dadaism kanske, med betoning på dada, desperat livsglädje med betoning på obetoning.
En druva som blivit duva sitter och pustar ut, vilar vingarna som jag önskar att jag fick vila mina fingrar…
…men vi har iallafall lärt druvor att flyga medan de förvanlas till duvor. Man kan ifrågasätta nyttan med denna sköna konst; frambesvärjande av flygfrukt. Allt som är skönt, vackert, oumbärligt, fullständigt nödvändigt såsom hjärta, luft och vatten är nämligen alltid omöjligt att försvara ur ett nyttoperspektiv. Det onyttigaste är det nödvändligaste.