Usher

Usher

Edgar Allan Poe är en fantastisk författare. En pionjär i skräckgenren. Folkoperan sätter upp en opera baserad på Poes bok Huset Ushers Undergång från 1939, om ett spöklikt hus med ett syskonpar som är på väg att gå under trots sin ”fina” historia och sitt rika arv. Musiken är kompnerad av Claude Debussy och Annelies Van Parys.

Så långt allt väl. Men Folkoperan har mer skapat en scenografi och kostym av Philippe Quesne hämtad ur en satir över vår tids ideal. Allt i vitt. Den figur som skall vara mest läskig, Läkaren spelad av Rickard Söderberg är klädd som på en lördagkväll i Florida, vitt och rosa. Läskigt? Nej, men frisyren och masken är perfekt rufsig och hemsk, gjord av Therésia Frisk. Kanske helheten hade funkat om historien i övrigt hade gått åt American Psycho-hållet i blodsskvätt och död. Lite blygsamt med blod förekommer dock. Man har även använt TV-apparater uplacerade här och där med förinspelade videosekvenser, något jag inte förstår poängen med. Scenografin nu känns mer som en ren metafysisk klinik, än ett sunkigt och obehagligt gammalt familjehem.

Orkestern KammarensebleN ledd av Malin Strindlund gör ett fint jobba med de sitter svartklädda i det vita rummet och smälter inte in i bakgrunden utan skapar mer en trevlig gemenskap som också tar udden av det obehagliga och spöklika.

Sången känns väl utförd, inget att klaga på, men regin och kompositionen skapar ett slags modern ”rap-opera” som går mer åt det talade språket än traditionell operasång, undantaget systerns Madeline spelad av Alexandra Büchel’s, roll som faktiskt får och lyckas med att sjunga på ett sätt som skapar ren inlevelse och musik.

Sammantaget kanske inte Usher i denna form riktigt fungerar som den vill, just en skräckopera. Men ambitionen är mycket fin. Det är kreativt att vilja utveckla och experimentera med operans form, men som i vetenskapen så är de mindre lyckade experimenten kanske ännu viktigare än de lyckade för att nå längre.

Vad vill operan förmedla? Kanske att för mycket av trygghet och säkerhet i historien leder till undergång? Syskonen klamrar sig fast vid det förflutna in i det sista, så mycket att de inte ser hur Läkaren inte vill läka utan manipulera sig till makten.

Albin Axén

 

På bilderna: Olle Persson (Vännen), Alexandra Büchel (Madeline), Ola Eliasson (Roderick), Rickard Söderberg (Läkaren) och KammarensembleN.

Fotograf/copyright: Mats Bäcker
Detta inlägg postades i Albin Axén, Opera och taggades . Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *