En lösning på världsproblemet

Vad är meningen med alltihop? Frågan kan kännas alltmer viktig i dagens värld av globala utmaningar. Antingen kan vi ta till oss av ökad stress för klimatet och spänningar mellan stormakter ledda av odemokratiska ledare. Eller så kan vi gå helt in i en känsla av likgiltighet. Lilla jorden är en liten planet i en kanske oändligt stor rymd med miljarders miljarder av andra planeter. Jorden kommer ändå förgöras av solens slocknande om så där en femtusen miljoner år.

Så vad spelar allt för roll? Nja men de svindlande tankarna hjälper inte en person som upplever smärta eller ångest alltid. Smärtan, behovet av mening här och nu minskar inte säkert av yttre faktorer som att det finns andra som har det värre eller liknande stora perspektiv.

Illustration: Albin Axén

Filosofin vill ge oss några enkla grundläggande tips. Ett är tanken att vi skall handla så som vi vill att alla skulle handlat i vår position. Det är ett genialt enkelt tankeexperiment vi kan använda när världen känns komplicerad och vi egentligen bara vill välja rätt. Om alla levde enligt den devisen skulle världen ha färre problem.

Ta miljöproblemen. Hur vill vi att alla människor skall leva på jorden för att miljöeffekterna inte skall bli destruktiva i framtiden? Ja men då är det bara att välja att leva så. Inte enkelt att leva så men enkelt att förstå hur vi bör leva.

Detsamma gäller frågan om flyktingar eller solidaritet. Vill vi att människor skall hjälpa oss om vi råkar illa ut? Ok om vi vill det så vet vi hur vi bör bemöta andra som råkat illa ut. Vi kan så klart välja att inte vilja ha någon hjälp om vi får problem. Men då kan vi inte kräva hjälp om det gäller sedan heller om vi inte vill vara inkonsekventa och hycklare.

Mycket har förändrats i västvärldens tankevärld de senaste 20 åren som visar sig allt tydligare i politiken och kulturen. Människor lever sina tankeliv till stor del via sina mobiler. Det går snabbt, det är fragmentiserat och det är anpassat efter tidigare gillat innehåll.

Alla gamla institutioner inom politik, kultur och handeln anpassar sig sakta, ibland för sakta.

Hur skall då samhället kunna anpassas efter de nya spelreglerna? En tanke är att enas och bli starka tillsammans, att överbrygga språkliga barriärer och samarbeta, uppfinna nya politiska organisationer lika snabba och effektiva som Internet självt. Något slags juridiska internationellt system. Ett sådant system som man måste hitta ett nytt namn på eftersom det inte skall vara en typisk stat, kan lösa en lång rad problem tror jag. Miljöproblemen är globala. Som behöver globala vattentäta regler om utsläpp.

Problemet med att de rikare blir allt mer rikare genom att vara enbart rika redan och tvärt om för de fattiga är ett annat globalt problem. En lösning är en marginalskatt på i början några procent sedan ökande, på förmögenheter över flera miljoner, en enligt nationalekonomen Thomas Piketty. Det skulle räcka för att balansera tillbaka till vanliga löntagare från de med ärvd förmögenhet. Snart är vi tillbaka på samma orättvisa uppdelning som i början på 1900-talet enligt Piketty.

Så klart en lång rad andra problem skulle lösas enklare med en global juridik med. Mänskliga rättigheter kunde bli en global standard lika för alla på jorden. Det kunde finnas ett enda stort rättsväsende för alla, lika för alla. Detsamma med en global social försäkring och en global arbetsförmedling. Fri rörlighet på jorden. En global valuta utan spekulation.

Men självklart medför dessa idéer en rad nya problem. Vad händer om makten tas över av onda krafter? Vad händer om makt missbrukas? Var skall huvudstaden finnas?

Men om denna nya organisation kunde efterlikna Internet skulle vissa problem inte finnas. Internet kan inte tas över. Internet har inget centrum. Internet lever som en egen organism. Visst det kan stängas ned det är sant och det kan censureras. Men det utgörs av alla som befinner sig på det och bidrar.

Varför kan inte världen styras på ett sådant sätt? Utan gränser? Kanske omöjligt? Men en sak är säker, världen bör styras av människor som inte hycklar eller är inkonsekventa.

Albin Axén

 

 

Detta inlägg postades i Albin Axén, Blomsteräng. Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *