Min läckra brutta eller min sköna dam?

My Fair Lady på Stockholms Stadsteaters stora scen

Teater kan ibland vara en helt fantastisk upplevelse. Det kan ibland ge en känsla av dyr underhållning för rika pensionärer. My Fair Lady på Stadsteatern känns lite mer som den senare kategorin. Men med några undantag, tack vare några fina musikalscener när Nina Zanjani i rollen som Eliza får vara lycklig och stark. Publiken har sett denna pjäs ett antal gånger förut och myser år de lättklädda dansarna med hästhuvuden. Detta skall vara en lättsmält och lagom spetsig version av My Fair Lady.

För dig som inte känner till intrigen så handlar det om hur den fattiga underklassfickan Eliza tas under de skyddande vingarna av den betydligt äldre språkforskaren Higgins. Hur? Higgins skall lyckas ”programmera” Elisa till att kunna tas för en kunglighet på kort tid med hjälp av sin skicklighet i språk. Varför? Dels kanske för att han mot sitt eget bättre vetande är lite kär i Elisa men officiellt för att vinna ett vad mot sin nya vän Major Pickering för att bevisa sin överlägsenhet. Hela handlingen får ses mot bakgrund av den tidlösa tanken om perfektion, mannens överlägsenhet över kvinnan och modernismens vision om social ingenjörskonst.

Mina barn som var med, vilka är 9 år somnade i slutet, den ena älskade dock prakten i pjäsen och hade behållning av besöket. De fick också chans att skratta åt en vuxen i lågstadiets skolbänk.

My Fair Lady
Foto Sören Vilks
Eliza Nina Zanjani

Jag har en känsla av att hela produktionen var skapad för att mästaren Johan Rabaeus och musikgeniet Magnus Uggla skulle fylla igen luckorna trots att annars brillianta Björn Kjellman inte verkade ta sin roll på fullt allvar som Doolittle, Elizas far som slutar som föreläsande moralfilosof. Att han får rollen som moralfilosof säger en del om pjäsens syn på etik också, som kunde beskrivas som torrt humoristiskt logiskt positivistisk i bästa Engelska 1900-tals-snitt

Men utan originalen i rollerna nådde det inte riktigt fram trots väldigt fin scenografi, kostym och koreografi. Magnus Uggla skall visst återta rollen i april vilket känns lovande.

 

Recension

Albin Axén

MEDVERKANDE PÅ SCENEN

Higgins
Rolf Lydahl

Eliza
Pickering

Doolittle
Björn Kjellman

PRODUKTION
Sångtexter och dialog
Alan Jay Lerner
Musik
Frederick Loewe
Översättning, dialog
Gösta Rybrant
Översättning, sångtexter
Ulricha Johnson
Regi
Elisa Kragerup
Scenografi och kostym
Maja Ravn
Ljus
Åsa Frankenberg
Ljud
Emil Assing Høyer
-”-
Pär Gardenkrans
Koreografi
Signe Fabricius
Mask
Susanne von Platen

Kapellmästare

Martin Östergren

Detta inlägg postades i Albin Axén, Musikal, Stadsteatern, Teater. Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *