Carolina och John

De rullade upp för den lilla sluttningen fram till huset i sin nyligen inköpta Alfa Romeo Bremo. Den röda metalliclacken glittrade i solens sista stålar denna kyliga sensommarkväll. Gruset knastrade välbekant under de breda extra klibbiga däcken.
Bilen var ny, som i nyligen inköpt. Men det var köpt begagnad. Det var förstagången Carolina och John köpt en begagnad bil. John hade sagt att det egentligen var idiotiskt att köpa en helt ny bil. Dessutom var det mer pålitligt att köpa en bil som redan funnits ett tag, det fanns mer information om bilens svagheter och eventuella brister då. Och brister var ingenting John var så förtjust i.

Carolina tyckte ändå om bilen, dess lädersäten hade mjukats upp av den förre ägaren och bilen mullrade med ett slags bekvämt inkört ljud. Men hon kunde ändå inte komma undan känslan av att bära någon annans intrampade skor. Det var en nyans av en doft hon inte visste tillhörde bilen själv eller dess förra ägare. Det var ingen obehaglig doft. En slags androgyn, lite sötaktig ton av körsbär och något exotiskt träslag. Kanske hade mannen som ägt bilen innan ibland träffat en kvinna med denna parfym. Samtidigt var det möjligt att mannen själv hade haft parfymen. Den passade bilens tonläge. Men det var inte hennes egen. Det var någon annans.

Carolina hade velat köpa en enklare men ny bil. John hade sagt att hon inte inte hade körkort, varför skulle hon bestämma vilken bil de skulle köpa? Hon visste dessutom ingenting om bilar hade han  viskat efteråt.

John öppnade bildörren, stod och trummade mot bilens plåttak. Carolina kände
en olustig känsla av att vara för långsam. Trots att hon helt enkelt inte var lika hetsig i sina rörelser som John.

Hon mindes deras första resa i bilen. John hade smekt hennes lår på ett upphetsande sätt och de hade åkt hem och älskat med varandra, direkt, utan tvekan.

Det var senaste gången de älskat.

På vägen in i villan frågade John om Carolina tackat ja till inbjudan. De var inbjudna till sin sons inflyttningsfest. Sonen hade just flyttat hemifrån, till en liten lägenhet inne i staden.

Carolina svarade inte utan gick in i köket. Eller salen de flyttat köket till, tänkte hon. Där fanns en öppen eldstad och glasdörrar in till badrummet. Eller spa:t som hon kallade rummet.

Carolina klädde av sig i köket, lät kläderna falla på golvet. Öppnade smörpaketet och tog upp smöret med fingrarna. Hon smörjde in sin bröstkorg med smöret. Gick sedan in i duschen och försvann in i ett vattenfall, i en het regnskog på andra sidan jorden.

John läde sig i soffan, öppnade en av sina tidningar. Läste sina senaste sms,
Han bläddrade bland tidningens annonser för begagnade bilar. Han fokuserade på motorernas kraft inte bara hästkrafterna utan på vridmomentet. I tankarna var han på Auto bahn eller på en racingbana för vanliga snabba bilar. Varv efter varv, omkörning efter omkörning lämnade han allt bakom sig. Snabbast av alla kom han först in i den orörda nya framtiden. Där inga dofter ännu skapats. Där ingenting ännu förändrats. Där ingenting skulle förändras någonsin.
John somnade till med tidningen över ansiktet.

På kvällen efter middagen lade sig Carolina bredvid John. Hon hade hittat en tvål med en doft som påminde om körsbär, jasmine och cederträ.

John sade att hon luktade gott, lite bekant, men han visste inte riktigt på vilket sätt.
Carolina frågade om John ville gå på inflyttningsfesten. John svarade nej. Det var en lättnadskänsla att höra honom svara. Hon sade ingenting. Hon frågade vad han ville göra i helgen istället? Åka till Berlin, svarade han.

Det lät som en lysande idé, tänkte hon, där finns det en ovanlig parfymbutik i Prenzlauer Berg. Carolina smekte sig själv till orgasm och somnade, utan att släcka sänglampan. Hon drömde att hennes första son brände upp deras villa.

 

Text och bild Albin Axén

Detta inlägg postades i Albin Axén, Blomsteräng. Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *