Dissonansen

Jag har under en lång tid upplevt ett slags vakuum inför att skriva i Slynglar. Jag har inte kunnat komma på vad som skulle kunna vara viktigt att uttrycka. Men nu har jag nog fått tag i en idé.

millenials

Det talas mycket idag om hur allt fler unga blir allt mer deprimerade. De upplever en kris och att livet blir meningslöst. Ja de blir olyckliga helt enkelt. Vissa menar att generation ”millenials” lider av att ha vuxit upp med sociala medier. De är extra utsatta för ett beroende av likes för att få lyckokickar som kommer snabbt och försvinner lika snabbt. Detta skapar ett beteende där sociala medier hamnar emellen dem och att skapa långa djupa relationer med andra människor. De andra bli mer statister i ett ständigt stylande av det perfekta rummet som skall kunna dokumenteras och få likes.

Mobilen ligger och vibrerar dygnet runt. Männiksorna framför dem blir sekundära, så fort det blir jobbigt går man tillbaka till den välordnade och filtrerade socia medieverkligheten.

Riktiga relationer kraschar gång på gång och det ger inte den där beständiga trygga lyckan. Samm sak sker med yrkeskarriären. När det kommer för stort motstånd förväntar man sig att jobbet skall gå att klicka bort och ersättas av ett annat, som man byter TV-serie på netflix eller flirt på Tinder.

Men varken vänner eller jobb fungerar på det sättet. Känslan av dissonans tilltar. En dissonans mellan förväntningar på livet och livet självt. Detta fenomen finns både inom psykologi och filosofi på olika sätt. Det ger motsatsen till lycka.

När psykologin allt mer vill bemöta denna dissonans med lugnande diagnoser och medicin vill filosofin bemöta det med mer kunskap, för att våga hårddra det lite.

Jag väljer nu att fokusera på det filsoofiska alternativet. Att ge mer kunskap. Då kommer frågan, mer kunskap om vad och hur?

Det finns ett fenomen som kallas kognitiv dissonans. Den kan bl a delas upp i moralisk dissonans. Moralisk dissonans är när en människa handlar på ett sätt men han kunskaper om etik som uppmanar personen att handla på ett annat sätt.

Om en person skall minska den moraliska dissonansen krävs ju att den alls finns från början. För att den skall finnas krävs kunskaper om moral och etik. Den får man från filosofin, religionen och etiken.

Den får man inte från datorernas filtrerade sociala världar eller från vetenskapens systematik.

At sedan efterleva denna etiska kunskap är, enligt de flesta filosofer, till stor del meningen med livet och ett sätt att uppnå harmoni och lycka i livet.

Den odlas i mötet och samtal riktiga människor emellan. Mellan vänner. Mellan kollegor. I svåra och bra tider. Genom år efter år.

I den analoga världen. Om man vidare tänker sig att det finns en sann etik vi alla strävar efter i någon bemärkelse, siksom det finns en sann estetik eller sann matematik, så kan vi möta andra människor och känna igen varandra i andra människors dissonans. I de mötena kan vi lära oss, nå kunskap och känna sanna djup lycka.

Allt detta filteras bort i sociala medier, oftast. Där är våra liv välordnade, behagliga och de ger många likes.

Ett intressant argument för att det skulle kunna finnas en gemensam metafysisk harmoni att förhålla sig till etiskt, är till exempel matematikens gyllene snitt. Det finns i Fibonaccis talserie, 0,1,1,2,3,5,8,13 osv…

Relationen mellan talen blir allt mer nära 1,61.

Detta snitt finns i relationen mellan en kvadrat och en cirkel. Leonardo da Vinci illustrerade människokroppens relation till gyllene snittet. De återkommer i naturens snäckor och blommor, i galaxernas spiralform, i arkitekturhistorien, musiken, konsten och i vår upplevelse av harmoni och skönhet. A4-arkets har detta snitt. Motsatsen till dissonans. Kanske ger djupare kunskaper i matematiken och konsterna oss människor lycka och harmoni på ett sätt som motarbetas av vår samtid?

Djup kunskap i etik, estetik och matematik kräver tid och tålamod, långsiktigt satta mål, inte snabba resultat på wikipedia, google eller sociala medier.

Så för att minska den moraliska dissonansen kanske det är klokt att pausa mobilen allt mer. Våga lämna hemmet utan mobilen, träffa vänner förutsättningslöst och utan distraktion. Samtala om de stora frågorna. Argumentera. Var jobbig och orka lyssna till punkt. Stanna i olika relationer lite längre.

Det är kanske det livet handlar om? Att hitta det gyllene snittet då och då? Ibland måset vi också leva med det smutsiga snittet för att uppskatta det gyllene.

Nu låter det som att jag råder dig att reducera användandet av sociala medier och datorer. Ja det gör jag. Detta skriver jag på en webbsida, fanzinet Slynglar. Ja, detta är paradoxalt. Det är dissonant.

text och bild: Albin Axén

Detta inlägg postades i Albin Axén, Blomsteräng och taggades . Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *