Teorin om parallella valutor, en introduktion

Rättvisa, det goda livet och valuta, vad har dessa saker gemensamt? Denna text skall lägga fram en teori om en lösning på ett evigt filosofiskt problem: hur skapar man ett rättvist samhälle som samtidigt ger människor möjlighet at bli lyckliga? Svaret är att skapa två parallella valutor som , liksom elektricitetens laddningar, inte får blandas samman.

Rättvisa kan ses på två sätt, dels som rättvis fördelning efterbehov och dels rättvis fördelning efter förtjänst.

Lyckan kan ses på två sätt, dels den egoistiska personliga lyckan, njutningen och dels lyckan att bidra till den gemensamma lyckan, att vara del i någonting större.

Många etiska problem uppstår i sammanblandningen mellan de två typerna av rättvisa och lycka. De flesta filosofer är ense om att båda typerna av rättvisa och lycka är relevanta men diskuterar mer hur de skall prioriteras. Dock är de flesta eniga om att de ej skall sammanblandas. De blir konstigt om vi säger att vi är tillsammans med vår partner eller våra barn av rent egoistiska skäl.

Det blir och konstigt om vi säger att vi umgås med våra pengar för pengarnas egen skull. Kort sagt, vissa mål i livet är mål i sig själva och vissa mål är medel för andra mål och vi vinner oftast på att klargöra vilka mål som är vilka. Den lycka som vår familj ger oss kan både vara egoistisk och den typ av lycka vi får av att hjälpa andra människor att bli lyckliga för deras egen skull.

Pengar kan hjälpa oss att förverkliga den lyckan men få människor skulle erkänna att de skulle prioritera pengar framför sina barn även om det så klart sker.

Begreppen intrinsikal och instrumentell brukar användas för att skilja på dessa typer av värden. Intrinsikal är de värden som har egenvärde, instrumentell de värden som är medel för de intrinsikala värdena.

Vissa menar att psykisk ohälsa och även ondska kan komma av att människor omedvetet eller medvetet blandar samman de två typerna av lycka, prioriterar fel och fattar dåliga beslut. Beslut som både kan svika deras principer och ge dem dåliga konsekvenser på lång sikt.

Vi upplever ofta konsekvenserna av dessa störda eller onda beslut även som orättvisa. På en större skala står alla människor på jorden inför en rad dilemman som kräver att mänskligheten fattar bra beslut om framtidens prioriteringar. Antingen kan vi se på hur jordens resurser fördelar extremt ojämnt mellan de som föds i rätt länder och de som föds i fel. Vi kan också fortsätta se hur växthuseffekten förändrar klimatet. Vi kan även välja att resa murar mellan länder och grupper av andra människor. Men vilka prioriteringar ligger i så fall bakom dessa beslut? Är det den egoistiska eller den ickeegoistiska lyckan vi väljer då? Är det ens egoistiskt gynnsamt att välja dessa alternativ?

Nu kommer ett liknande perspektiv på valutan. Varför inte på samma sätt dela upp valutan i två parallella valutor, som hjälper oss människor att göra korrekta långsiktiga prioriteringar?

En för de värden som är intrinsikala och en för de instrumentella?

Vad skulle man vinna på detta?

Hur omfattande skulle valutorna vara?

Hur skulle de fungera praktiskt? Denna text skall ge ett möjligt svar på dessa frågor, men det betyder inte att andra texter kan ge bättre svar.

Valutor

Vad är en valuta? En valuta är en märklig sak egentligen. Det är en fysisk och metafysisk enhet, som likt aritmetikens talserier och mängder är delbar och kvantifierbar. Dock skall den representera alla de värden vi människor hanterar i våra liv. Både de intrinsikala och de instrumentella värdena. De senare är enklare att hantera med en valuta så klart, de är ju synkroniserat instrumentella. Exempelvis kan vi kanske enkelt värdera skillnader och likheter mellan två instrumentella mål som en lyxigare middag eller tre riktigt goda middagar. Vi kan förstå hur 300 kr kan användas till antingen det ena eller det andre och sedan fatta ett beslut.

Men om vi samtidigt vet att 10 kronor kan rädda ett liv en dag i ett fattigt land, då blir prioriteringen plötsligt: en lyxmiddag, tre extra goda middagar eller 30 människoliv. Vi kan uppleva att valutans gränser sprängs av det beslutat. Varför? Jo för att vi tenderar att se ett människoliv som närmast oändligt värdefullt jämfört med en lyxig middag. Vi upplever att ett människoliv har ett intrinsikalt värde. Hur blir det då med 30 människoliv?

Säg att du väljer två vanliga middagar och att rädda tio människoliv? Då blir du tvungen att välja vilka liv som skall räddas och vilka som skall inte skall räddas. Hur skall du kunna jämföra utan att det blir problem?

Vi står alltså med problemet ett samma valuta skall hantera två typer av värden. Ett begränsat och dividerbart och ett närmast oändligt som därmed inte går att dividera och jämföra på samma sätt.

Sett enbart inom Sverige och svensk valuta kanske inte detta är ett problem eftersom vi utgår från att om ett människoliv kan räddas för tio kronor här så går den skatt vi betalat åt till det. Men vi betalar ingen skatt till en fördelande världsstat som räddar alla liv som kan räddas för tio kronor.

Det är här de parallella valutorna kommer in. Tänk om du betalade middagarna med en valuta men att människoliven som kunde räddas för 10 kr av samma valuta, alltid räddades per automatik av den andra valutan, som därmed är oändligt mer värdefull än den första valutan.

Vi behöver också middag för att överleva, men behöver vi en extra lyxik middag för vår egoistiska njutnings skull eller för alla andras lyckas skull?

Om vi kunde äta en enklare middag men samtidigt veta att de 30 döende personerna också kunde äta en okej middag, skulle det inte vara den godaste kryddan? Därmed inte sagt att det måste få finnas lyxmiddagar också men de kanske inte skall prioriteras framför människoliven?

Kortfattat är tanken denna: Basvalutan är långsiktig, stabil och planerad. Den hanteras basbehoven människan behöver, kanske alla världens människor eller i regioner. Sådant som människan behöver i grunden av Maslows behovspyramid. Sovplats, okej mat, grundläggande kläder, fysisk trygghet, grundläggande utbildning, sjukvård, familj, osv.

Denna basvaluta säkrar helt enkelt de oändliga värden som vi har i världen, detta innefattar även naturens hållbarhet i sitt kretslopp.

Dessa behov är mer eller mindre konstanta, förutsägbara, helt enkelt statiska. Därför bör denna valuta också vara det. Den får inte spekuleras i, för det vore att spekulera i människoliv. De skall också fördelas enligt ett system där det av alla krävs en viss arbetsinstas in i produktionen av basprodukterna.

Man kan säga att varje enhet av basvalutan därför är oändligt värdefull, knappt kvantifierbar. Därmed en viss paradox.

Sedan finns parallellt lyxvalutan. Den hanterar allting ovanför det nedersta steget på Maslovs behovspyramid. Människan har så klart behov av äventyr, passion, det vackra och det storslagna. Men det skall inte prioriteras föra basen. Lyxvalutan skall en människa kunna ha och mista och bli skuldsatt i till och med utan att det någonsin får påverka basvalutans kurs eller ägande.

Lyxvalutan kan man spekulera i och chansa med, det ger livet mening för vissa människor. Medan andra väljer bort den och kanske ägnar sig åt helt olönsamma projekt inom kultur, konst, vetenskap, religion eller annat sökande.

En av de största utmaningarna i denna modellen kommer att vara att människor som inte har så mycket lyxvaluta skall bli lockade att växla eller riskera sin basexistens mot en lyxexistens. Det får inte sticka i ögonen på dem med stora båtar, snabba bilar eller lyxiga hus.

De kommer att behöva påminna sig gång på gång om vilka värden som är viktigast, den egoistiska njutningen eller lyckan att hjälpa andra att vara lyckliga, sedan med ett leende och en känsla av oändlig trygghet kunna bidra några arbetsdagar åt basproduktionen, sedan resten av sin tid göra exakt vad som helst av sin oändligt värdefulla tid.

Tiden som kanske trots är den mest värdefulla av alla tänkbara valutor?

illustration Albin Axén

illustration Albin Axén

Albin Axén

Detta inlägg postades i Albin Axén, banking, Blomsteräng och taggades . Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *