Lite politik

Dialog om världsunion

Albin:

Det kanske behövs lite politik just nu.

Du är less, jag vet. Less på att enbart satsa på att öka kapitalet och se bankkontots siffror i dina stressade drömmar.

Du längtar tillbaka till barndomens lättsamma timmar. När allt var ett nu, nör du lekte,m sprang och klättrade i de där träden.

Alla nyheter om miljön, flykten, morden, fattigdomen. Kan ingen bara ta ett tag om allt så att alla kunde vara lugna i ett framtidshopp och få lugn att koppla av?

Vad är är lösningen? Personligen tror jag att asketerna har en poäng.

Tänk detta:

Tänk bort nationalstaterna, denna parentes i historien från 1500-talet till 2000-talet. Tänk jättestater. I en union. Som upprätthåller enkla mänskliga rättigheter och begränsar miljöutsläpp med hårda lagar. Allt vaktat av en effektiv världsmilitär och världspolis.

Vilka är nackdelarna? Ja, de kan korrumperas och missbruka sin makt, visst. Medborgarna i världsunionen skulle ha väldigt mycket motsatta värderingar och traditioner som kan skapa konflikter. Dock sker många verksamheter i världen redan i globala system. Se Internet. Se kapitalismen. Se matematiken. Se naturvetenskapen. Se turismen. Varför skulle inte politiken kunna bli global?

Vilka är fördelarna? Tja, tänk om Sverige var världen. Tänk om Sverige var 100 olika länder. Det blir kaos i Skåne, strömavbrott och svält. Resten av ”länderna” i Sverige kan välja att strunta i det. Vissa ”länder” kommer släppa ut hur mycket miljöavfall som helst. Tänk hur ineffektivt detta framstår. Vidga nu perspektivet, på världen. Varför består den av 100-tals ”länder”? Hur mycker mer effektivt och rättvist skulle det inte bli med färre länder i en enda union?

Miljöutsläpp kunde enkelt regleras på bekostnad av enskilda företags och aktieägares vinster. Miljontals barn kunde räddas. Krig kunde enkelt kväsas med överlägsen världsarmé.

Precis som att alla barn i Sverige får gå i skola och får social hjälp, skulle alla barn i världen kunna få gå i skola och få social hjälp en en framtida världsunion.

Precis som att Europas kultur och vetenskap blomstrade under renässansen, när de första nationalstaterna skapades med stabil fred, skulle kanske världens nu konfliktdrabbade världsdelar blomstra med ny stabilitet?

Vi i väst kanske skulle få offra viss materiell standard men är det inte värt detta?

Dock kvarstår de stora hoten med risk för att totalitära krafter tar över en världsunion och de stora nya världsstaterna. Det måste skapas en säkerhetsventil så att folket kan stoppa och avsätta odugliga ledare för dessa enorma maktfaktorer. Hur skulle de kunna se ut?

Kanske genom att reglera makten så att den är så decentraliserad som möjligt förutom de allra viktigaste besluten om välfärd, vård, skola, försvar och miljö.

Den fria marknaden och den av lag reglerade kapitalismen behöver finnas som motvikt mot politiken, men med politiken som inramning, istället för idag, tvärt om.

Detta är vad jag tror kommer ge dig din barndom tillbaka du trötte kapitalist med konstnärsdrömmar.

Replik:

Inga:

Som trött arbetare med begränsade konstnärsdrömmar men med ett intresse för politiska visioner som ser bortom det omedelbara egenintresset har jag ett par kommentarer. Även om jag i princip sympatiserar med tanken om en världsunion (med subsidiaritetsprincip) är jag ändå tveksam till om en sådan utveckling verkligen är möjlig, åtminstone i ett kortare perspektiv.

Det senaste århundradet har i och för sig präglats av goda ansatser att ställa sig över kortsiktig realpolitik och vi har sett flera ärligt menade försök att skapa överstatliga politiska institutioner, men att få till fungerande och hållbara samarbetsformer verkar ju nästan omöjligt? Att NF inte höll kan säkert förklaras med att idén var ny och oprövad men inte heller FN har ju kunnat sköta sina uppdrag effektiv. Och på senare tid har nationalstatstanken åter fått ett kraftigt uppsving – nationalismen är på frammarsch i hela Europa och Brexit har satt EU i gungning.

Hur tänker du att idén om en världsunion ska kunna förankras bland medborgare formade av generationer av nationalistiskt tänkande? Hur ska man kunna säkerställa att den där överlägsna världsarmén inte används på ett oetiskt vis? Så länge minsta spår av nationalistiskt tänkande finns kvar föreligger ju en risk att någon av världens större folkgrupper tar kontroll över armén i egna syften. Kort sagt: hur praktiskt genomförbar är den i och för sig sympatiska idén?

illustration Albin Axén

illustration Albin Axén

Replik

Albin

Jag är fullt medveten om att detta just nu är en ren idealistisk vision, inte en genomförbar korttidsplan. FN är svagt, visst. De politiska försöken att bli globala har gjorts med arméer som skapat världskrig och det har inte gått bra alls.

Men andra områden, så som kapitalismen eller datatekniken, eller transportsystem och turism är framgångsrikt globala varje dag. Varför denna radikala skillnad?

Vi konsumerar globalt hela tiden. Pengarna, kläderna, maten, tekniken, musiken, filmerna, allt rör sig runt på jorden i en väldig fart. Men vi tänker inte politiskt globalt.

Idag har tydligen de åta rikaste människorna mer kapital än 50 % av jordens fattigare halva av befolkningen enligt DN idag 16/1-17. Denna förändring i fördelningen ökar exponentiellt.

Verkar det hållbart?

Om vi med vetenskapen kan lösa det ena svåra problemet efter det andra, varför skulle inte detta problem kunna i alla fall försöka lösas?

Alla ger upp innan de ens försökt.

Vi kanske kan ha en vision på 40 år? Ingen politiker vågar eller vill ha det, tyvärr. Alla visioner handlar om max 4 år. Om vi har en vision på 40 år, kan man försöka steg för steg.

Att en världsmilitär inte skulle missbrukas för vissa starka gruppers intressen är såklart svårt att garantera. Men t ex Nato finns och används inte mot de egna länderna, så det kanske går om militären består av en blandning av alla delar av unionen?

Jag tror språket är en första kraft att arbeta med. Om människor i världen alltmer kan bli tvåspråkiga med ett gemensamt andraspråk kan en union växa fram mer naturligt. Att konsumera produkter från andra delar av världen eller att turista kräver ingen tvåspråkighet, men att uppleva en gemensam politisk samhörighet kräver detta.

Så steg ett är att med början i Europa införa obligatorisk tvåspråkighet, som det i Sverige nu, förslagsvis Engelska plus det traditionella språket, sedan kan detta ske i allt fler världsdelar. Eller ett annat språk, men det blir krångligare.

 

 

Detta inlägg postades i Albin Axén, Blomsteräng och taggades , . Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *