Intressant men lite vagt om Ayn Rand på Stadsteatern

Daniel Nyström och Robin Keller i Du ska veta mitt värde. Urpremiär 6 maj 2016 på Lilla scenen. Foto: Markus Gårder

Du skall veta mitt värde ges på Stadsteatern, en intressant pjäs av Joakim Sten om författaren Ayn Rand.

imageAyn Rand sticker ut på många sätt som gör henne i alla fall ganska intressant. Frö det första är det en kaxig självsäker kvinna som skrivit populära romaner. För det andra trotsar hon många typiskt kvinnliga dygder, så som omhändertagande och omsorgsfilosofi. Hon går i motsatt riktning och omhuldar den gamla idén om egoism och hedonism.

Hennes ”filosofi” är egenligen en typ av uppdaterad antik hedonism, med intryck från klassisk nationalekonomi fast som en ytterlighet. Det vill säga minimal stat, maximal privatisering, tro på modern innovation och evig tillväxt.

Att varje individs etiska maxim skall vara att maximera sin egen lycka. Hon är ju samtidigt inte helt dum så hon förstår att om andra människor kommer handla på samma sätt så uppstår det klassiska egoismens dilemma. Det vill säga, om jag trampar på dig för att jag njuter av det så måste ju andra få trampa på mig om de njuter av det. Därför kryddar hon egoismen med en del asketisk arbetsmoral och en vurm för det hon anser som estetiskt vackert som alla kan njuta av samtidigt. För hon har en ganska dogmatisk, det vill säga tvärsäker, smak som hon kräver att andra skall följa. Vilket i sig redan där känns motsägelsefullt eftersom alla skulle finna egna svar nyss. Men på ett privat plan lyckas hon så klart inte leva upp till en tolerans för andras egoism. Det är bara hon som skall få vara vulgärt otrogen till exempel.

Ett sådant här porträtt skulle kräva en rollgestaltning som vågar gå helt ut i den medryckande njutningen av att vara egoist och så att säga ond. Men Ann Petrén som spelar Ayn Rand verkar tveka inför sin rollfigur och verkar tveka inför att vara ”ond” fullt ut på det där lustfyllda sättet. Antagligen ligger det även i pjäsens hela budskap, en ambivalens kring vad pjäsen egentligen vill säga. Den är lite rädd för att ta tydlig ställning. Lite som att den vill linda in det svårsmälta i Ayn Rand så den vill att publiken trots allt skall känna en viss igenkänning och sympati med Rand, men samtidigt förstå att det ju är problematiskt med egoism.

Det är lättare för birollerna att blomma ut i sina olika riktningar.

Birollerna, ja det är Rands man och hennes lilla ”sekt” av beundrare och älskare som samlas i den asketiska stilrena Manhattan-våningen scenograferad av Sven Haraldsson, för att dricka kaffe, alltid bara kaffe.

Robin Keller är till exempel lysande i sitt porträtt av Alan Greenspan som en på riktigt egen, lågmäld begåvade medlem som kämpar med sin blyghet. Greenspan blev ju sedan ansvarig för USA’s finanser. Jag tror att Barbara Branden som spelar Rands efterträdare skulle passat lite bättre satt gestalta det kyliga i Rands filosofi, Ann Petrén är ju mycket skicklig men gör Rand lite för varm och känslosam för att det skall kännas riktigt konsekvent.

Så sammanfattningsvis skall jag rekommendera att se pjäsen för att få syn på en ovanlig kvinna och några typiska dilemman en egoistisk etik medför, men ha inte skyhöga förväntningar.

Av Fri Tanke Förlag - http://www.mynewsdesk.com/se/images/torbjoern-taennsjoe-52524, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45402308

Av Fri Tanke Förlag – http://www.mynewsdesk.com/se/images/torbjoern-taennsjoe-52524, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45402308

Innan och i anslutning till pjäsen får jag se Torbjörn Tännsjö ha ett kort föredrag och frågestund om egoismen idag. Det är lite som att han vill ge en varningsetikett till egoismen innan vi skall se pjäsen så att vi inte händelsevis blir alltför egoistiska efter pjäsen. Men han menar samtidigt att det inte behövs. på 60-talet till 70-talet härskade kollektivismen i världspolitiken. Från slutet av 70-talet till 2008 härskade så egoismen, för att efter finanskrisen i USA 2008 till idag övergå till en förvirrad skepsis mot egoism.

På min fråga om det inte är så att egoismen trots allt är axiomet, dvs grundsynen, inom ekonomisk teori svarar Tännsjö att det mest är ekonomistudenterna som ser det så, de tunga namnen inom ekonomi idag har lämnat egoismen menar han. Varför då? Jo, på grund av just egoismens dilemma: Om jag ensam roffar går det bra. Men om allt fler börjar kopiera mitt beteende drabbas snart jag själv av roffandet, vilket ger en ickeegoistisk konsekvens av min först så lovande och behagliga egoism. Alltså på kort sikt kan det gynna mig men lång sikt missgynna mig, att vara egoist. Tännsjö beklagar ju att detta är så världen ser ut idag med ökande klimatproblem som alla ser men inget land vill offra för mycket av tillväxten för att hindra.

Vad är svaret? Enligt Tännsjö är det en världsstat med befogenheter att begränsa egoismen, precis som vad varje Nationalstat gör för sina medborgare.

Albin Axén

MEDVERKANDE PÅ SCENEN

Ayn Rand Ann Petrén
Barbara Branden Annika Hallin
Marlene Maja Rung
Frank O´Connor Per Sandberg
Nathaniel Branden Henrik Norlén
Alan Greenspan Robin Keller
Allan Blumenthal Emil Almén
Leonard Peikoff Daniel Nyström
PRODUKTION

Av Joakim Sten
Regi Carolina Frände
Scenografi och kostym Sven Haraldsson
Ljus Karl Svensson
Mask Patricia Svajger

Detta inlägg postades i Albin Axén, Teater. Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *