Blod på dansgolvet

Dansaren Elizaveta Penkova lämnar röda avtryck efter sig på det vita scengolvet. Hon sveper med de bara fötterna så hårt mot den gummerade mattan att den tunna huden på fotvalvet skavts upp. Det är mitt på dagen när vi i publiken möter de två dansarna (även Katarina Eriksson) på Färgfabriken till Stefan Johanssons poppiga rytmer och Helena Franzéns verk “To make this up”.

To make this up (video)

Vi är ett femtiotal som sitter på svarta stolar i runtom dansarna och tillsammans är vi medverkande till denna grafiska scenografi. Jag har ett sovande barn i min famn, hon har krupit ihop likt en kanelbulle och på min vänstra sida sitter sonen och låtsas spela spel med min plånbok. Detta är deras första samtida dansverk och de är tagna, var och en på sitt sätt. Sonen tycker dansen är som en lek där de jagar varandra och sina egna skuggor. Han gillar musiken.

Det är så klart Helena Franzén vi ser, de djupa bugningarna och rörelsen som kommer långt inifrån, som har ställt sig frågan varför så många gånger innan den accepterats och nu får ta plats på scen. Det är ett allvar som präglar publiken, vi ser alla varandra och är medvetna om varandra, medan dansen förmedlar intensitet och smått sprudlande glädje. De rör sig så lätt över golvet. Även om blodet påminner oss om att kroppen är skör och talar till oss, ibland omedvetet.

Föreställningen går inte längre på Färgfabriken men Helena Franzén sätter upp verk efter verk. Håll utkik på www.helenafranzen.se

Eder, Anita Emthén

Detta inlägg postades i Anita Emthén Norrblom, Dans och taggades , , , , , . Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *