ur arkivet, Kajsa Grytt från 2004, om uppväxt och Carola med mera

Vi gräver fram ett guldkort ur Slynglars förflutna, en intervju med Kajsa Grytt, nu mer aktuell än någonsin? Extra kul är att Kajsa Grytt refererar till Carola som Kajsa just nyligen har tolkat lysande i programmet Så mycket bättre. Lyssna på spotify här.
Ett kort utdrag ur inledningen:
”Vi talade med Kajsa om hur hennes familj såg på hennes val att bli artist. Vi talade om vikten av ett personligt uttryck.

– Jag tror att alla har en ”spacad” bild- och ordvärld, eller sätt att se på världen. Det är den man som konstnär eller popartist eller vem som helst visar. Det är den som gör att saker sticker ut. Det gäller vilken kommersiell artist som helst. Carola, när hon glöder i sin röst när hon sjunger i sin specifika speciella grej, då är det den där tonen i henens röst som berör. Den kommer ju rakt inifrån, det kommer ut något som är helt unikt.

– En del saker som kommer ut är jättekonstiga men en del saker som kommer ut kan tilltala många, men ändå ha en specifik unik grej. Att vara vanlig är det fulaste som finns nuförtiden. Därför kan det vara härligt med någon som är ovanlig men ändå inte förmer. Det är det som är indie- och nördgrejen – tråkig kappa, jättekonstigt.

/../

– Idag har konstnären rätt att ta plats på ett helt annat sätt. Man är ett koncept och man är en del av konstverket själv. van Gogh-grejen är skön för en själv på ett sätt, för man kan säga: ”OK, jag gör så här. Jag skiter i vad ni tycker om mig. Ni kommer fatta när jag dör!” Den är djäkligt destruktiv också, att inte ta plats i nuet. Det går igen på morsan och den kan gå ut över ens barn. Vi var i TV igår, Fabian (Kajsas son) och jag. Jag hade glömt att se programmet, och när hon ringer till mig och skall förklara hur det var säger hon: ”Du var jättebra, du var så vanlig.” ”Vad menar du? Vadå vanlig?” ”Ja, du var liksom inte artisten Kajsa.” ”Menar du att det var tråkigt och menlöst?” Sen kom hon till att jag var ”cool” och avslappnad. Risken är att när hon säger att det är vanligt, så betyder det att ”du trodde inte att du var nåt; du satt där i ditt kök”. En ”vanlig” människa det är det finaste man kan vara för henne. Det blir en varningssignal; man kan inte ha henne som smakråd. En sak vore om hon var en tråkig gammal tant, men vi har ganska lika uppfattning på många sätt. Hon är konstnär, men vad tar hon för plats själv, undrar man. Hon tycker att hon sticker ut utan att var provokativ. Det är en kvinnlig grej.”

Intervjudel 1, 2 och 3
skriven av Anders Hedman och Albin Axén, utskriven av Anders Hedman.

Detta inlägg postades i Albin Axén, Anders Hedman, Musik och taggades . Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *