Trettondagsafton på Dramaten

Denna pjäs är en underhållande folkfest med ironiska undertoner. Om du känner för att få uppleva klassisk komisk William Shakespeare i ny modernare version så är det här pjäsen för dig. Om du vill ha något mer allvarligt åt Norén-hållet är detta fel pjäs.

Pjäsen börjar med att den unga adliga kvinnan Viola vill gifta sig med hertigen Orsino som bara har ögon för en kvinna som ej vill ha honom. Hennes list går ut på att agera kastratsångare och komma nära inpå hertigen för att sedan få honom att älska henne och träda fram som kvinna. Hur det går? Mer skall inte avslöjas för att inte förstöra dramatiken, men det blir vissa överraskningar för den som ej känner till handlingen.

Budskapet är enkelt och tydligt, kärleken ställer till med enorma konsekvenser samtidigt som den i sig själv är flyktig som en fantasi.

Barn skaffas, hus köps, kärleken tar slut men barnen och husen tar upp världens yta och föder ny kärlek. Kanske kärleken kan liknas vid tiden, ett fenomen som nästan är omöjligt att definiera i sig självt men som kan flytta bergskedjor.

För den som vill bli uppiggad och högklassigt road in i våren rekommenderar jag denna pjäs! Skådespelarna gör en bra insats, speciellt Lindy Larsson som narren Jennie Silfverhjelm som Maria med bra tajming och njutningsfull dekadens. Regin av Åsa Melldahl är effektiv. Scenografin av Bengt Gomér är trovärdigt inspirerad av de lokaler pjäsen uruppfördes i på plats i London.

Kläderna av Lena Lindgren känns rofyllt trogna pjäsens tidsepok men med en viss känsla av nutid. Skönt att alla inte måste ha senaste kostymerna från 2000-talet utan att allting för ge en atmosfär av 1600-tal. Musiken framförs live med trumset, piano och blås på scenen vilket höjer stämningen och för känslan mer mot Opera och det är skönt som alternativ till den så vanliga elektroniska musiken som brukar användas.

Kärleken med förväxlingar och dråpliga queera missförstånd fanns både på 1600-talet och idag.

Albin Axén

Översättning
Lars Huldén
Regi
Åsa Melldahl
Musiker
Göran Martling, Charlie Malmberg, Tomas Norberg
Scenografi och ljus
Bengt Gomér
Kostym
Lena Lindgren
Peruk och mask
Linda Hyllengren, Melanie Åberg
Koreografi
Sara Larsson Fryxell
Musik
Janne Tavares

Skådespelarna:

Jacob Ericksson
Orsino

Pekkari Sofia
Viola

Rasmus Luthander
Sebastian

Filip Alexanderson
Antonio

Alexandra Rapaport
Olivia

Jennie Silfverhjelm
Maria

Per Mattsson
Tobias Rap

Andreas T Olsson
Andreas Bleek af Noosen

Björn Granath
Malvolio

Lindy Larsson
Narren

Bengt CW Carlsson
Fabian

Rolf Skoglund
Valentin

Sten-Johan Hedman
Kapten

Detta inlägg postades i Albin Axén. Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *