Operaupplevelse med fjärilsvingar mellan plikt och njutning

Madame Butterfly på Kungliga Operan

Ibland är tidpunkten perfekt för opera, speciellt en opera av Puccini.

Jag vet så att säga att jag är upplagd för Madame Butterfly när jag läser synopsis och blir tårögd bara av historien, desto starkare att en timme senare bänka sig och se den uppförd på bra sittplats i Kungliga Operan. Första akten rullar på och andra akten känns an aning seg ibland, men det gör ingenting inför det tårframkallande slutet. Kanske är det är det närvaron av ett barn på scenen som hjälper till, eller Madame Butterfly’s dramatiska scennärvaro, starkt tolkad av Susann Végh?

Men en upplevelse är det, där fokus stannar kring aktörerna, scenografin är tillbakatonad och lämnar över koncentrationen på sången, ljuset och mörkret. Och barnet.
Tiden känns upplöst, det kan utspela sig när som helst, nästan var som helst kanske med?

En ung kvinna, ja ett barn nästan, från fattiga förhållanden, gifter sig med en utländsk man, han råkar vara marinofficer från USA, det förlovade landet. Hon råkar vara från Japan i en tid då Japan inte var ”modernt”. Äkta kärlek uppstår från hennes sida, äkta kåthet från hans. Han hade aldrig några långsiktiga planer för den lilla tonåringen. Han drar iväg med flottan med vaga löften och hittar en ”korrekt” fru i USA efter ett tag. Madame Butterfly lever i en annan mental värld, en värld där ett löfte är ett löfte och där heder är heder. Hon väntar så klart på att hennes stilige man skall komma tillbaka, trots realistiska vänners råd att skaffa en ny man.

Men nej, i USA kommer alltid mannen tillbaka, ”och jag är amerikansk fru”.
Och visst komman han tillbaka, men inte ensam.

Han ser nu att hans Japanska fru har fött dem en son. Självklart vill han nu ta hand om sonen och låna han få en amerikansk uppväxt. Ja, hur det slutar kan du till exempel gå och se operan för att se.
Som sagt så är scenografin av Herbert Murauer återhållen, nästan förvånande återhållen, först på ett sätt till besvikelse, men vartefter på ett bra sätt, den växer med upplevelsen i minnet efter föreställningen så att det som fastnar starkast är ljuset och aktörerna och sången. Dramat.

Filosofiskt kan jag påstå att Madame Butterfly är en kamp mellan pliktetiken och hedonismen, med visst inslag av utilitarismen. Den uppoffrande människan ställd mot den njutningssökande människan. Därför kittlar det oss att se och uppleva den ståndaktige människan offra sig för sina idéer och ideal, vi som lever i njutningens och egoismens tid. Regissören Kirsten Harms har lyckats kristallisera denna motsättning i uppsättningen. Den ger oss ett dilemma, om vi väljer det ena förlorar vi kanske njutning, men om vi väljer njutningen och följer vår själviska impuls att bryta löften för ett lyxigare liv, så mister vi i någon mån äran och respekten. Eller? Är det ett dilemma för oss idag i Sverige? Kanske inte, begrepp som ära och självuppoffring ger dålig avkastning på investerat kapitel i ett marknadsliberalt paradigm. Lönsamhet är njutning, njutning är det enda goda. Om det dessutom ger barnet en lyxigare uppväxt, vad har då ett liv i ett land långt borta för betydelse?

Ett ständigt problem för den som skall se t ex en Puccini-opera som inte kan italienska eller det språket som sjungs är att behöva irra med blicken upp och ned mellan scenen och textremsan. Ett tips är att läsa hela dialigen till operan innan, om inte annat själva handlingen, så att du inte blir beroende av texten jämnt. Ibland säger sången och scenrummet mer än orden så testa att strunta i orden ibland.

Se nu för all del Madame Butterfly i maj och juni, datumen är
Torsdag 28 Maj 19:00
Måndag 1 Juni 19:00
Måndag 8 Juni 19:00
Onsdag 10 Juni 19:00

Recension: Albin Axén

MUSIK
Giacomo Puccini
TEXT
Luigi Illica och Giuseppe Giacosa
DIRIGENT
Lawrence Renes/
Rafael Payare
REGI
Kirsten Harms
SCENOGRAFI, KOSTYM OCH MASK
Herbert Murauer
LJUS
Torben Lendorph
DRAMATURG
Katarina Aronsson

Medverkande
CIO-CIO-SAN (MADAMA BUTTERFLY) Asmik Grigorian Sara Olsson Tatiana Monogarova SUZUKI Katarina Leoson Agneta Lundgren Susann Végh B.F PINKERTON Daniel Johansson Jesper Taube SHARPLESS Karl-Magnus Fredriksson Johan Edholm GORO Niklas Björling Rygert Daniel Ralphsson PRINS YAMADORI Magnus Kyhle Anders Blom KATE PINKERTON Kristina Hanson Eva Sahlin BUTTERFLYS FARBROR John Erik Eleby Kristian Flor YAKUSIDÉ Ian Power NOTARIEN Henrik Hugo KOMMISSARIEN Andreas Lundmark Håkan Ekenäs BUTTERFLYS MAMMA Kristina Wennberg Anna Norrby BUTTERFLYS KUSINER Cecilia Nanneson Jessica Forsell Clarhäll Madeleine Barringer BUTTERFLYS MOSTER Anna Danielsson Mirja Sörberg DIRIGENT Lawrence Renes Rafael Payare

Framförs på italienska med svensk text på textmaskin.

FÖRESTÄLLNINGENS LÄNGD
Akt I = 50 minuter /Paus 30 minuter / Akt II 85 minuter.

Total föreställningslängd ca 2 timmar och 45 minuter.

Detta inlägg postades i Albin Axén, Opera. Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *