Från gratisträsket

(tillägnas Pip och Corinne)

Unge vän, tänk så här istället: Du har äntligen fått en stund med Hen Som Bestämmer. Duktigt! Hur bar du dig åt? Var det demon du skickade, länken du spred, någon god fining som rekommenderade dig? Nu är du här, och tusen timmar övning och otack ska äntligen få blomma. Du ska få spela, sjunga, scenen blir din…
”Hur mycket tar du?”
”Öhm… [tänk fortare!]”
[försent!]
”Hur mycket fick du på din förra spelning?”
”Ja, alltså, just då… dom sa att det var bra reklam…”
De sista orden är en rodnande kväkning från gratisträsket.
Du är fortfarande en mycket grön groda.
Unge vän, lyd en gammal paddas råd. Jobba aldrig gratis. Du bör ignorera träskmonstren:
”Det här är inte vilken gratisspelning som helst…” (ett säkert tecken)
”Den-och-den kanske kommer…” (i sällskap med Idoljuryn och Bert Karlsson, visst!)
”Du får betalt på den andra spelningen, så är det för alla…” (som ni förstår finns här viss rotation på små gröna, färska grodor)

…och så vidare. Andra ursäkter förekommer, alla med ett och detsamma gemensamt. De leder inte till ”bra reklam”. De leder inte bara till att du blir utnyttjad och betraktad som en nyttig idiot. Värst av allt så leder det till att alla andra som försöker hitta ut ur gratisträsket eller lyckligtvis sluppit klafsa där ett tag riskerar att sjunka ned igen med ett stort schlörrp. Hen Som Bestämmer respekterar nämligen inte musiker mer än Hen måste.

Paddan kan tänka sig en mängd anledningar till att ställa upp gratis. Spelningen hålles till förmån för Afrikas svältande barn – insamlingen behöver pengar, du kan bara bidra med din begåvning (och du är inte där för att visa upp dig, du bryr dig verkligen). Eller så var det länge sen du stod på tiljan – mjukstart, öppen scen.
Eller.
Du och ditt glada gäng får gärna ”spela på dörren” (inträde – hoppas det kommer någon) det är en risk men kämpande livet innehåller risker, det är okej – förutsatt att ni verkligen är överens och glada. Och så vidare. Men det måste vara du själv som vill. Du får inte tjata in andra, och ingen får övertala dig.

Käre vän, nu är du en något ogrönare groda, och jag hoppas även bli en klokare padda. Tillsammans ska vi hitta vår väg ut ur gratisträsket.

Detta inlägg postades i Blomsteräng, Joakim Ceder, Ledare, Musik, Uncategorized och taggades , , , , . Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *