Majonnäs; dess recept.

Låtom oss först begrunda det osannolika faktum att två äggulor, senap, salt och peppar överhuvudtaget befinner sig i samma universum, nära samma skål. Det ska så mycket till.

De måste vara säkra på att ha nått samma rumstemperatur samtidigt, men inte ens Vårkokbok kan oss detta giva; detta är ganska omöjligt par correspondance ens med välkänt recept.

Som om detta nu inte är nog ska ägg, senap och krydderi ha tid till att hux flux befinna sig i en bunke, nu under omröring; vinäger, så varsamt som det bara — OLJA! — ja, tillsätten nu olja, av finaste oliv. Vispa. Ur bunken stiger snart de mest komplexa aromer, olivernas nektar måste tillsättas lika bestämt som försiktigt under kärt, lyhört och tålmodigt lyssnande på samtliga medingredienser. Tillsätt mer olja! Så litet till.

Småningom, med oändligt tålamod, tjocknar blandningen. De vita äggen är goda i sig, ära olivoljan och den ädla vinägern, likasom saltet och vitpepparn; ty livets krydda ska ingen leva utan. Men nu har vi allt, vi har majonnäs! Vårdas i kylskåp, som ett stycke himmel i en skål av kaos, väl värd att vänta på om Universum vill.

Detta inlägg postades i Blomsteräng, Joakim Ceder, Konst, Uncategorized och taggades , . Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *