En ny värld föds ur skräp

I en värld som dansar dödsdans mot Kanten, där allt slits och slängs, en synnerligen konstlös sådan fann jag mig en dag utkastad till terra incognita, i självaste Hökarängen där jag aldrig förut varit och fann något helt annat – en ny liten värld, belägen på Sjöskumsvägen 13, där skräpet åter blir konst. Först fann jag den inte ens. Världen låg faktiskt på baksidan av huset. Där hålls workshop med barn från ett och ett halvt till fem år, där ska det även snart bli en full studio för Valeria Montti Colque som vid sidan om sin egen verksamhet, tillsammans med Pinocciobyggarna (de heter bland annat Gülbeden Kulbay och Harriet Aurell) och Hållbara Hökarängen skapar en ny värld.

Hur ska jag förklara? Betrakta denna blygsamma skiss av en grekiskromersk antik stridshjälm eller så enligt Valeria…

…plymaget är gamla LP-skivor som mynnar ut i en svans av gamla gitarrpluggar och elsladd och pärlor. Själva hjälmen är också täckt av pärlor i de mest aparta färger; detta är inte sansad nordisk estetik – lyckligtvis – utan en där livet är ett härligt om än förvirrande kaosmönster av färg och form. I samma anda är övriga verk på den lilla utställningen byggda. Här en ännu blygsammare skiss av Under hökens alla vingar – om jag hörde rätt så heter den så. Vingarna är tyg och gudvetinteallt på träribbor, fortfarande i kulörer som för mina tankar till en latinamerikansk madonnastaty komplett med speglar och allt, buren genom lerig bygata, och på denna bevingade stol får ett barn gärna sitta och vara Höken själv. (Ta på dig hjälmen!) Det finns små kycklinghökar under också. (Plastmuggar, flörtkulor, näbb av papp!)

Ett annat fascinerande inslag är dessa självgående borstar, till hälften leksaker, till hälften påminnelse om vad som går att göra i återvinningens och den Heliga fantasins namn – som dessutom fungerar! De glider fram över golvet och borstar, borstar… Den här är täckt med pärlor – naturligtvis – en lila häst, en medfaren liten plastmaggiesimpson med en liten pingla på, och… nej, jag vet inte! Hinner inte teckna! För just den här går runt, runt, runt (de rör sig alla olika beroende på last, precis som människors bana avgörs av vad de tyngs av) och allting drivs av den nättaste lilla elmotor med en liten träskiva ytterst i den vispande änden – borde inte kunna funka som propeller alls – men gör det ändå. Det finns ordning i kaoset. Någon vet vad hon gör.

Nu måste ni ned själva – ta telningarna med er! Och se en ny värld födas, kanske skräpigare i sin look, men sannare. Mer ekologisk. Och mycket roligare.

Detta inlägg postades i Barn, Blomsteräng, gallery, Joakim Ceder, Konst, Uncategorized och taggades , , , . Bokmärk permalink.

Ett svar på En ny värld föds ur skräp

  1. Harriet Aurell säger:

    Suverän artikel och fina illustrationer om vår robotworkshop. Mer sånt!
    Harriet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *