Peter Pan på Stockholms Stadsteater

Vi är många som är uppvuxna med och fascinerade av den tecknade Disneyvarianten av Peter Pan, pojken som inte vill bli stor. Han hänger runt med lilla Tingeling och drar ut uttråkade barn på häftiga äventyr i sagolandet Ingenstans där de träffat the Lost Boys och får slåss mot Kapten Krok. Alla visste kanske inte att Peter Pan från början var en teaterpjäs. Men så är det och det känns helt naturligt att Stadsteatern uppfört den.

Alla intäkter i form av royalties för Peter Pan går till ett barnsjukhus i London, som i princip drivs av dessa. Det var författarens vilja och testamente att detta skulle ske. Det är säkert något som Peter Pan själv skulle ha gillat. Han är en androgyn pojke uppfostrad av älvor efter att ha trillat ur sin barnvagn och han har magiska krafter. Är han typiskt engelsk? Ja kanske på sätt och vis, lite David Bowie-aktig? I pjäsen spelas Peter Pan av Anton Lundqvist på ett tufft och lite sammanbitet men ändå varmt sätt. Han flyger kors och tvärs med imponerande teknik, över alla entusiastiska barn i publiken. Det är en påkostad och imponerande scenografi som för tankarna till en stor hårdrockshow med det inrullade stora skeppet byggt av metallrör. Peter Pans kostym känns dock lite väl hårdrocksinspirerad för att ge rätt Peter Pan-känsla, när han flyger runt i jeansjacka och jeans.

Handlingens bitar förs samman av en mycket närvarande Mark Levengood, dock blev handlingen lite otydlig i sista aktens stridsscen där det knappt hördes vilka repliker Lennart Jähkel hade. Han tog dock igen sin insats som skamsen pappa i slutet när han fick sitta med hunden vid hundskålen.

Här fanns även en av många fantasirika scener när hushållerskan plötsligt hänger i sidled från sin sopkvast.

En höjdpunkt i pjäsen är när hela publiken uppmanas att väcka liv i en drogförgiftad Tingeling genom att ropa att vi tror på älvor. Att tro på älvor känns då som att tro på barnets fantasivärld och barnets drömmar. Självklart gör barnen detta och lika självklart känner vi vuxna att vi bara måste försöka göra vårat bästa att tro. I den stunden lämnar vi den grå vardagen och befinner oss en stund i landet Ingenstans.

Så om Stadsteatern ger denna uppsättning igen, passa på att ta med barnen på en flygtur dock kan effekterna verka lite läskiga för de under sex år tror jag.

Sceninsatser

Berättaren Mark Levengood
Pia Johansson
Peter Pan Anton Lundqvist
Tingeling
Wendy Darling Ida Engvoll
John Darling Oscar Rosberg
Mikaela Darling Lisette Pagler
Georg Darling/Kapten Krok Lennart Jähkel
Maria Darling/Jorma Jessica Marberger
Nanna/Smergel Jan Mybrand
Uoti/Tigerliljan Siri Hamari
Böver Sara Jangfeldt
Pladder Jonas Hellman-Driessen
Pinnen Anders Johannisson
Krullis Thérèse Svensson
Första tvillingen Lina Englund
Andra tvillingen Sanna Martin
Jättestora lilla pantern Åke Lundqvist
Starkey Peter Gardiner
Noodler Andreas Vilsmyr
Cecco Karim Carlsson
Ondine Meta Velander
Lottie Ejebrant
Coralia Yvonne Lombard
Claire Wikholm
Kapellmästare Mikael Skoglund
Musiker Tomas Bergquist
Magnus Båge
Hanna Helgegren
Anna Wallgren
Från Dans- och Cirkushögskolan
Lisa Arlasjö
Birna Bolladóttir
Emelie Englund
Anna Hjärpe
Isabell Johansson
Elin Kinell
Johanna Liljemark
Petra Nilsson
Sara Wallin Persson
Anne Rönkkö
Sofia Saraceno
Sjöjungfrubarn Brandy Berglund Cea
Sigrid Johnson
Luna Kempe
Cornelia Renliden
Produktion
Av J M Barrie
I ny version av Anders Duus
Regi Pia Johansson
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Astrid Ljungberg Järnblad
Ljus Sutoda
Ljud Niklas Nordström
Terese Johansson
Musik Martin Östergren
Koreografi Anna Ståhl
Mask Maria Reis
Projektioner; Velourfilm
Hobi Jarne
Nils Fridén
Björn Olin
Detta inlägg postades i Albin Axén, Barn, Teater. Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *