Vem äger det offentliga rummet?

Vem bestämmer vad vi ser på tunnelbanan?

Vem äger det offentliga rummet? Är det dem som lever där eller är det politikerna? Företagen? Vi?

Dessa frågor ställde jag mig när jag plötsligt stod framför en tunnelbanevagn helt klädd invändigt och utvändigt med reklam.

I Sverige har vi gått från reklamfria offentliga rum till ett offentligt rum där marknadskrafterna har släppts fria. Det som har varit vardag i andra länder har nu också kommit till lilla ankdammen Sverige. Reklam är som nämnts inte något nytt för de flesta människor i världen, men hos oss ovana väckte de första jinglarna skratt och en lustig känsla overklighet. Nu har de första klumpiga reklamfilmerna med stela ovana människor framför kameran bara på några år förvandlats till minifilmer fyllda av självsäkra och käcka människor i vackra kläder i fantastiska hem.

Vare sig vi vill det eller inte har dessa trängt sig in i vår vardag och våra hem – samt också till våra inre rum. Idag finns inte bara reklam i skyltfönster och skyltar utan hela det offentliga rummet verkar vara på väg att förvandlas till en enda stor och rörlig och tredimensionell reklaminstallation. Reklamen rör sig redan med hjälp av den nya tekniken på vissa platser (skärmar). Utan att ha förstått hur befinner vi oss plötsligt mitt i ”Tillbaka till framtiden” med den tredimensionella hajen (hologram).

Jag är både förtjust och skräckslagen.

Cristina Fuentes

Fotograf: Jens Berggren

Detta inlägg postades i Blomsteräng, Cristina Fuentes. Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *