Hipsters – vad är det?

Begreppet hipster har ju bubblat ett antal år, men det är kanske inte förrän under våren och sommaren som begreppet poppat upp allt mer frekvent i den stockholmska dagspressen. Många med mig började grubbla på vad begreppet egentligen står för. Jag antog utmaningen att forska lite i detta för att stilla min nyfikenhet och för att försöka hänge med lite i ungdomskulturerna trots mina snart 40 år fyllda.

Snabbt inser jag att begreppet hipster i princip enbart beskrivs som negativt och snarast som en svordom i USA, men att det används som ett neutralt eller positivt laddat ord i Sverige. Detta förbryllar mig men jag har mina hypoteser. Återkommer till dem senare.

Glad i hågen hittade jag en akademisk och tunn amerikansk bok på en museishop på moderna museet i Berlin under tidig vår. Jag skummade igenom boken och snappade upp att begreppet hipster i princip föddes ur generationen efter generation X under 90-talet(även kallad slacker-generationen), där ungdomar i hela den industrialiserade världen hanterar Internet på sina hemdatorer, skapar bloggar, mySpace samt YouTube och där reklamen blir tvungen att anpassa sig till detta. Hipstern föds i princip som ett reklamkoncept som passar reklamvärlden, där nya smala trender snabbt tas upp från forum som YouTube och månaden efter lanseras i reklamen för stora märken för att ge dem en känsla av att vara äkta, eller med sin tid. Vilket så klart snabbt tar död på det coola med ursprungstrenden och gör livet surt för alla som vill vara just trendiga.

Denna paradox blir löst genom att reklamidelogerna lyfter fram fenomenet hipster. Underförstått är att det är det inte måste finnas en motsättning mellan att vara hip och att konsumera mainstreamsaker som skall verka hippa, förutsatt att du är medveten om att detta är ironiskt. Din inställning och attityd blir det viktiga. Många märken har ju uppenbart lyckats bra med denna vision, som Apple, det anses lite hippt att ha iPhone eller Mac Book trots att det är väldigt vanligt. Vissa stora klädkedjor anses uttalat skapa bilden av hipstern i USA, så som American Apparel, ett märke som inte är lika stort i Sveige. American Apparel kör med en fulsnygg reklam, jag luras först att tro att de faktiskt är lite speciella, men de säljer egentligen med mycket sex och lättklätt som andra modemärken, bara att de har blekare färger och mer humor. Jag som höll på att luras.

När jag frågar expediten i den Berlinska museishopen hur hon definierar hipster menar hon att det är personer som är lite snobbiga, som vill tro om sig själva att de är lite trendigare än alla andra. Jag beskriver hur begreppet har en närmast positiv laddning i Sverige, varpå hon svara att det kanske beror på att det hippa kommer från Sverige. Jag blir lite förbryllad a hennes svar, men under min Berlinvistelse inser jag successivt hennes poäng. I de trendigare modedistrikten i Berlin kryllar det av svenska butikskedjor, Filippa K, Cheap Monday och många fler. Den rena kyliga lite tunna stilen som jag tar för given framstår i denna stads miljö faktiskt som lite avvikande och kanske just, trendig i en mer folklig innebörd.

Jag kommer hem efter resan och försöker fortsätta hitta ett bra svar som inte bara är applicerbart på USA utan även Sverige.
I USA betraktas tydligen hipstern som ”Europeisk”, den gillar ”smal” europeisk film, smala europeiska kläder, den föraktar det vulgärt amerikanskt kommersiella. Men den inställningen är knappast kontroversiell i Sverige. Kort sagt – att vara hipster i Sverige ställer sannolikt lite andra krav än att vara hipster i USA.

En faktor som försvårar definitionen av den svenska hipstern är att ingen hipster vanligtvis vill kalla sig själv hipster eftersom begreppet hipster definierar ett kollektiv. Varje hipster är ju ”unik”, till skillnad från punkare, kredds, raggare, mods, skins eller faschionistas. En faschionista är vad jag förstår en kusin till hipstern historiemässigt, men mindre komplicerad, det handlar helt enkelt om en yngre person som är väldigt intresserad av mode och gärna visar det. Hipsterns identitet går lite djupare, eller? Visst, det odlas myten om att hipstern föddes i USA på 50-talet i samband med beatnick-generationen och jazzen, den vita unga mannen som ville vara ”svart”. Men den myten känns väldigt avlägsen det aktuella 90-talsfödda fenomenet jag nu beskriver, odlat av en trängd reklamvärld som fått allt svårare att nå ut till blasé ungdomar.

Jag bjuder på ett försök att spegla stockholmshipstern i sin jakt på det senaste, via en animation:

Min hypotes är att vi i Sverige ser hur hipstern nu lever i en smekmånad, om ett eller två år kommer begreppet hipster även här ha svärtats ned till ett skällsord för personer som försöker verka trendiga men ligger hopplöst efter vad som är trendigt eftersom de konsumerar så pass mycket av reklamens trender. Att försöka flytta begreppet hipster till de originella, äkta trendsättarna är omöjligt och det är ju just att det skulle vara möjligt som är vad den trendiga reklamen vill få oss att tro. ”Kanske bara jag sett den här reklamen”. Den som på riktigt lyckas vara trendig är oftast den som inte försöker vara trendig och kanske ser ut som en blandning av ett mods och en brat årtionde efter årtionde. Den personens alla detaljer eller preferenser står utanför trenderna och kan aldrig kopieras och spridas, vilket ju är en mardröm för reklamen.

Dagens Stokholmshipsters sägs skapa och följa olika trendbloggar, de hänger runt på Södermalm och de har tjocka plastglasögon. Männen sägs ha rutiga skjortor och kanske mustasch, kvinnorna rak lugg och neonfärgade detaljer. De har ofta hög utbildning, men lever slackerliv i bostadsrätter köpta av föräldrarna. De har inget djupt samhällsengagemang och ser på allting genom en ironisk lins. De ser ner på mainstream så länge det inte används ironiskt. Jag upplever att denna förklaring är djupt otillfredsställande och ytlig men den kanske kan ge en mer konkret vink om fenomenet just nu.

Men är det överhuvud taget viktigt att vara trendig och att ens bry sig om hipsters? Mitt svar är nej.

Som Wittgenstein säger, om du förstått den här förklaringen kan du klättra upp på den som en stege och sedan slänga den, tänk inte mer på det här. Därom man inte kan tala skall man vara tyst.

Text, illustrationer och animationer: Albin Axén

Detta inlägg postades i Albin Axén, Blomsteräng och taggades . Bokmärk permalink.

2 Svar på Hipsters – vad är det?

  1. Stefan Loå säger:

    Haha… skönt med ett klargörande videoklipp. Bra att få ett klargörande om hipstern.

  2. Mickis säger:

    Hejsan,
    Jättekul att många är intresserade. Men måste tyvärr meddela att en hipster är en person som går sin egen väg. Går i lite tuffa/slitna/traschiga kläder.
    Har skiftat mellan hipster stil ett tag nu och måst säga att du har fått det där om bakfoten.
    Säng gärna in en kommentar på bloggen om du har frågor!
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *