Cullbergbaletten – The Strindberg Project

Nya verk av Tilman O’Donnell och Melanie Mederlind

På Dansens hus gavs två dansföreställningar på temat August Strindberg framförda av Cullbergbaletten i mars. Min upplevelse av verken är att det är unga hippa och radikala dansare som på ett lite ironiskt och distanserat sätt tar sig an egna tolkningar av Strindberg. Gärna ur perspektiv som skiljer sig från vad andra berört, kanske för att Strindberg är en så pass hyllad och analyserad kreatör som det redan är.

Spontant så förväntar jag mig dansföreställningar som inte skall kunna stå för sig själva och vara intressanta helt oberoende av förkunskaper kring Strindbergs författarskap eller konstnärskap.
Jag börjar med att behandla den första föreställningen, August did not have what is commonly considered good taste as far as furniture is concerned med idé, regi, kostym och scenografi av Tilman O’Donnell, samt
scenografi och ljusdesign av Thomas Zamolo. Dansarna är dansarna Agnieszka Dlugoszewska, Mirko Guido, Hanako Hoshimi-Caines, Gesine Moog, Luis Alberto Rodriguez, Adam Schütt, Daniel Sjökvist och Patricia Vázquez.

I denna föreställning så bär alla dansare små mustascher, vilket gör att de ser ut som karikatyrer av dagens manliga ängsliga hipsters. Dansen rör sig mellan alienerade aktörer i stt stort rum, vilka ibland gör hundliknande gester och skäller osv. Ibland gör de snabba rörelser, blandat med långsamma. Det hela känns ganska disharmoniskt och kryptiskt. Efter ett tag är upplevelsen lite av kejsarens nya kläder, är det mig det är fel på som inte lycka tolka dansen, eller är det dansen som saknar idé? Vissa sekvenser känns dock underhållande och komiskt absurda och jag upplever att föreställningen vill förmedla något av instängdheten i verk som Dödsdansen eller Fröken Julie, fast på ett nutida trendigt sätt.

Så till föreställning nummer två, Translations, med idé, regi, dramaturgi och scenbild av Melanie Mederlind samt
koreografi i samarbete med dansarna Alexandra Campbell, Johanna Lindh, Åsa Lundvik Gustafson/Fem Rosa Has, Andrea Martini, Shumpei Nemoto, Victoria Roberts, Csongor Szabó och Kristóf Várnagy

Denna föreställning drar in mig i en konsekvent atmosfär av mystik och stora idéer om språk. Den internationella ensemblen kommer till sin fulla rätt i gestaltningen av hur Strindberg sent i livet intresserade sig för kinesiska tecken och idéer om alla språks grund och gemenskap, en internationalistisk idé. Föreställningen går i svart och dansarna visar att de har roligt på scen. De skiftar stilar och skapar ett collage av rytmer och prestationer. Kanske kan de olika föreställningarna i föreställningen ses som försök att översätta Strindbergs olika sidor till olika danser?

En underbar sekvens som bryter av allvaret i det svarta är en gruppsekvens che cha, en ren njutning, sensuell och kärleksfull, okomplicerad. Sedan kan det komma energiutbrott, joggingdans eller ett slags krigsspel i danstappning.

Denna dansföreställning skulle jag heller inte spontant gissat hade något med Strindberg att göra om jag inte visste det, men det spelar ingen roll, det finns en täthet och en blandning av humor och allvar som känns Strindbergsk. Cullbergbaletter turnerar denna sommar med Translations i Parkteatern, så passa på att upplev denna dans som ger inspiration till drömmar om en enad värld där vi alla människor hör till samma land, ett land där kroppsspråket förstås av alla oavsett kultur.

Albin Axén
August did not have what is commonly considered good taste as far as furniture is concerned

Idé, regi, kostym, scenografi: Tilman O’Donnell
Scenografi och ljusdesign: Thomas Zamolo
Ljuddesign: Mårten Ihre
Koreografisk assistent: Cyril Baldy
Verket är skapat av Tilman O’Donnell och dansarna Agnieszka Dlugoszewska, Mirko Guido, Hanako Hoshimi-Caines, Gesine Moog, Luis Alberto Rodriguez, Adam Schütt, Daniel Sjökvist och Patricia Vázquez

Translations
Idé, regi, dramaturgi och scenbild: Melanie Mederlind
Koreografi: I samarbete med dansarna
Kostym: Ulrika van Gelder
Ljuddesign: Mårten Ihre
Dramaturg: Marc Matthiesen

Dansare: Alexandra Campbell, Johanna Lindh, Åsa Lundvik Gustafson/Fem Rosa Has, Andrea Martini, Shumpei Nemoto, Victoria Roberts, Csongor Szabó och Kristóf Várnagy

Foto: Urban Jörén

Detta inlägg postades i Albin Axén, Dans och taggades , , , . Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *