Tak över huvudet / Om Martinamonopol

Oro i regntider – – Bäst som stora hinkar skvalar ner över piknickkorgar, fritidsbåtar, schackspelare och ett extra bräddfyllt badkar regn över strandfolket tänker vi att det skulle vara trevligt med tak över huvudet. Men lagom i detta väder har vi fått en medelidiotisk meddelelse från Familjebostäder: Vi är sålda! – – – till något bolag som heter Willhems eller något liknande. Det är så fruktansvärt genomskinligt: I höst någongång tar de över, punkt. Och i nästa stycke står det, liksom apropå ingenting; Ni kan byta lägenhet internt tills dess. Och här kan ni sedan vända er till allmänna bostadskön, som ringlar genom hela landet… Etc.

För den som kan läsa svenska mellan raderna (ett eget språk: Mellanradssvenska) är det uppenbart att Villhems-eller-vad-de-nu-heter tänker sälja vårt tak över huvudet till högstbjudande, och om det inte är vi som får låna en miljon på banken (eller vad taket över huvudet nu är värt) så är denna högstbjudande inte vi. Gatan, regnet, kylan väntar.

Det är lika hopplöst som att spela Monopol med Martina Malmström. Om ni inte växte upp med underbara (och nuförtiden mycket rättvisa) fröken M. M. så kan jag berätta, att när det gick illa och hon bara hade Storgatan och Drottninggatan kvar (eller vad det nu är i Monopol) så var det dags att ”råna banken”. Då gav hon en massa sedlar åt sig och några mindre åt mig, på nåder. Sedan när jag satt i motsvarande hemska läge så var det inte dags att ”råna banken”, inte än, och det gick därför aldrig att vinna en omgång Monopol mot Martina. Eftersom det inte hör till ämnet ska jag inte berätta om de märkliga årstidsväxlingarna i Nya Bondespelet eller hur underligt hennes tärningar föll i Yatzy – – – ack brädspelens försvunna dagar! Det som verkligen hör till ämnet är vi på Vindruvsbacken 14, 3tr. snart tvingas spela Martinamonopol på riktigt, mot namnlösa gubbar som är äldre än elva-tolv år men har föga mer samvete. Vi har helt enkelt inte lyckats ”råna banken”; övertyga dem om att de kan låna oss en fantasiljon. Det är litet orättvist, för om de tror att de får en fantasiljon så kan de genast gå och låna upp andra saker för den på den stora världsmarknad där alla spelar Martinamonopol och i sin tur slänger omkring fantasiljarder, talrika som regndropparna därute, men inte lika kalla och inte lika verkliga…

De har väl tak över huvudet redan. Eller så regnar det inte i den parallella verklighet där man spelar Martinamonopol.

Text & digitalt klotter: Joakim Ceder

Detta inlägg postades i Blomsteräng, Joakim Ceder, Ledare, Uncategorized och taggades . Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *