Den haltande recensenten

Det tar tid att formulera känslorna kring kryckornas dans som koreografen Marie Chouinard ger på Dansens hus scen. Verket heter
bODY_rEMIX/gOLDBERG_vARIATIONS.

Efter föreställningen är jag stum. Det går dagar, det går veckor. Och jag skriver och suddar ut. Formulerar och formulerar om. Tar ut riktmärken och går tillbaka till ursprunget igen.
Noll alltså.

Det jag inte kan sätta fingret på är hur dansen påverkat mig – och fortfarande påverkar mig.

Så här säger programbladet bland annat:

”Ovanliga kroppsformer, kryckor, rep och selar. När ett av Kanadas största kompanier ger samtida balett i två akter vänder det ut och in på begreppen skönhet och frihet. Redskapen på scenen fjättrar, frigör och skapar dansarnas lekfulla och minutiösa rörelser. Här får de avstå sina normala kroppsfunktioner och finna nya alternativ – spektakulärt förpackat med intryck från modevärlden.”

Närapå allt stör mig utom en slinga av Bach som då och då med sin svaga sammanhållning blir min ö att pusta ut på. Det hela är så märkligt. Vi ser kompetenta dansare i rätt häftiga kläder utföra dans med tillhyggen och hjälpmedel. Och jag undrar när jag ska hitta flytet och rysa av välbehag. Men det gör jag inte annat än på den där ön där Bach spelar.

Det är inte en upplevelse jag vill vara utan och det är en upplevelse jag kommer leva med och som jag ber dig ta del av själv om du kan. För jag kan inte säga något, känslan talar lika stumt nu.

Läs för all del mer här: http://www.dansenshus.se/Pa-scen/Compagnie-Marie-Chouinard/

Detta inlägg postades i Anita Emthén Norrblom, Dans och taggades , , , . Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *