Konstnärens vedermödor, vecka 10

Det måste finnas någon intressant förklaring till varför en så stor del av tavlan är fylld av fåglar. Jag kan inte veta. Jag bara målar. Nytt på duken (som är hängd över landskapet som i sin tur kanske bara är duk, etc.) är ett fågelbad för koltrastarna.

(c) Joakim Ceder 2012

Härligt i vattnet!

(c) Joakim Ceder 2012

Den bruna fågeln var litet småbesvärlig. Undermålning i orange (citrongult + cinnoberrött) med lätta stråk av svart, följda av flera stråk på de mörkare sidorna. Stjärten krävde tjockare lager av gulrött på alltihop för att bygga upp lyster och volym.

Medan fåglarna roar sig vill vi påminna om jordens snara undergång, allt enligt mayakalendern (se Konstnärens vedermödor, vecka 6) vilket livar upp saker och ting. Pilen som en duva sitter och vilar på leder nu till…

(c) Joakim Ceder 2012

…det rivande, klösande, bitande tecknet Balam, som betyder Jaguar. Det ser man på att fononymen ”ba-” föregår piktogrammet för detta kattdjur.

(c) Joakim Ceder 2012

Man kan aldrig vara nog tydlig. Med världens undergång är det som med Nietzsches Eviga återkomst, fast tvärtom ändå. Att inget återkommer gör allting viktigare, vackrare, desperatare. Nietzsches tanke med den eviga återkomsten är att man ska leva som man skulle stå ut att leva även om allting upprepades ad nauseam. Men jag menar att detta kräver ändlighet. Det fascinerande med mayakalendern är just att det är just cyklerna som, när de till sist möts, orsakar slutet på denna karusell. Då ska vi ha party!

Joakim Ceder

Detta inlägg postades i Blomsteräng, Joakim Ceder, Konst, Uncategorized. Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *