Konstnärens vedermödor, vecka 7

Blommor, blommor! Vad gör söta små orkidéer i min tavla? Men om man tittar närmare…

(c) Joakim Ceder 2012

… så ser man att det finns något slags hål, eller rentutav öljett i kanten. Den blomstrande himlen kanske bara är en kuliss? Allting kanske bara är en kuliss? Vad finns bakom?

(c) Joakim Ceder 2012

Förra veckan var kall; mjölkblå dimmor spred sig över isarna i ett ganska dystervackert landskap med underliga färger. (Dalí ansåg att endast kuststräckan vid Cadaqués dög för surrealism, men där hade han alltså fel.) Gjorde en liten skiss med kalla fingrar för minnet. Nå, vad kommer hända här?

Jo, landskapet kan ju användas till nästa Felhörning: En viss dam tycker att ”druvor” låter som ”duvor”. (Själv kan jag förväxla ”nio” och ”tio”, därav uret.) Över allt det kalla ska det nu flyga duvor! Jag tror på slumpen som skapande kraft.

(c) Joakim Ceder 2012

Ni kommer så småningom att få se hur druvor och duvor hänger ihop.

(c) Joakim Ceder 2012

Nu har jag också hittat en klädnypa som håller fast det hela, mycket nödtorftigt. Fler försök till reparation av verkligheten kan tillkomma, alla lika futila: 

  • Pins and needles rust and bend,
    rust and bend,
    rust and bend,
    Pins and needles rust and bend, my fair lady.

Undergångsstämningen från föregående vecka verkar intakt, och bristen på sammanhangskänsla överhuvudtaget tycks ha med den att göra. Således tror jag på slumpen som skapande kraft. Jag är inte så säker på att jag tror på något annat.

Joakim Ceder

Detta inlägg postades i Blomsteräng, gallery, Joakim Ceder, Konst, Uncategorized och taggades , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *