Vi kanske helt enkelt befinner oss i fel universum?

En liten nebulosa. (c) NASA.

Om ilskans metafysik och ogina naturlagar

Richard Dawkins är den radikalaste metafysiker som jag känner till. Han är på ytan emot all metafysik, och det är en bra början; annars skulle hans tro på darwinismen (som är ofantlig och täcker alla aspekter av allting) inte ha någon plats. Till och med Universum är darwinist! (Universum har rimligen läst Om arternas uppkomst.) Förnöjt (i Illusionen om Gud) citeras en Lee Smolin som menar att universum förökar sig, och att deras fysikaliska egenheter är (om jag förstått detta rätt) är att likna vid gener; och de universa som har bra egenskaper bildar nya babyuniversum, kanske genom svarta hål som bigbangar någonannanstans.

Här har själva Skapelsen börjat med en alltför våldsam smäll. Så småningom uppstod i samma vresiga rymd organismer, växter och djur som bara kan leva och frodas på andras bekostnad, och till sist vi: Det är helt enkelt omöjligt för en människa att handla utan att alltid riskera att såra någon, allt hon skapar måste göra någon annan illa – det är helt enkelt är naturlagarnas fel! Arvssynden i kosmobiologisk skepnad. Människans tillkortakommanden är således mindre ett fall för psykologer, sociologer och poliser än astronomer och raketforskare. För vi kanske helt enkelt befinner oss i fel universum?

//Joakim Ceder

Detta inlägg postades i Blomsteräng, Uncategorized. Bokmärk permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *