Kajsa Grytt - "Jag gick hos en dam"
Tredje delen i en längre intervju
Vi talade med Kajsa om hur hennes familj såg på hennes val att bli artist.
Vi talade med Kajsa om hur hennes familj såg på hennes val att bli artist.
Vi talade om vikten av ett personligt uttryck.
- Jag tror att alla har en ”spacad” bild- och ordvärld, eller sätt att se på världen. Det är den man som konstnär eller popartist eller vem som helst visar. Det är den som gör att saker sticker ut. Det gäller vilken kommersiell artist som helst. Carola, när hon glöder i sin röst när hon sjunger i sin specifika speciella grej, då är det den där tonen i henens röst som berör. Den kommer ju rakt inifrån, det kommer ut något som är helt unikt.
- En del saker som kommer ut är jättekonstiga men en del saker som kommer ut kan tilltala många, men ändå ha en specifik unik grej. Att vara vanlig är det fulaste som finns nuförtiden. Därför kan det vara härligt med någon som är ovanlig men ändå inte förmer. Det är det som är indie- och nördgrejen - tråkig kappa, jättekonstigt.
- Man kan ju förädla sin röst, även skolade musiker lyckas förädla en egen ton. Jussi Björling tog säkert massor med sånglektioner. Jag tog en del när jag var yngre, men jag bara förstörde mig. Jag blev räddare och räddare. Däremot har jag hittat en tungteknik som jag har användning av fortfarande. Jag gick hos en dam ett tag.
Anders Hedman och Albin Axén intervjuade Kajsa. Anders skrev ut intervjuerna.
|
.
Foto Albin Axén
. . . . . . .
.
.
|