Vi diskuterade slyngelbegreppet, och Anders menade att Kajsa kanske är lite av en slyngel. Det var hon inte beredd att skriva under på, men hon berättade att hon arbetat i många olika branscher. Hon har vid sidan av artisteriet bland annat arbetat i reklambranschen.

K – Jag började ju som kulturarbetare. Jag hade ingen utbildning. Och man måste ha in pengar, då tänkte jag ”Jag kan jobba med reklam”.

Kajsa arbetar inte med reklam längre men hon har en bra idé som borde snappats upp av något företag:

K – Vi höll på med en idé om att göra miljögrejer. Det var verkligen en seriös idé., vi sålde verkligen in oss. Men det är svåra tider. Det gällde att göra reklam för miljöprodukter, vi tyckte att sån var så dålig. Vi hade en kille som var miljöstrateg. Det där med miljön är en särskild värld. Vad man får säja och inte säja, parametrar och ett enormt regelverk.

K- Miljögrejen har ett stort värde, och det är något vi tror att alla ”köper” men det är för dyrt. Ofta är kvaliteten på varorna bättre också, och tidigare har reklamen för dem riktats till en smal miljömedveten målgrupp, och det trodde vi var fel. Egentligen är alla miljömedvetna, egentligen skulle alla köpa miljövänligt om man gjorde reklamen rätt. Det var dock ingen som vågade satsa på det.

K - Jag kan inte leva på att vara artist, men jag får spelningar. Jag tjänar ingenting på musiken! Skivan säljer inte mer just nu och STIM-pengarna tog jag ett ordentligt förskott på. Hade jag haft ett bokningsbolag hade det kanske gått bättre. Nu ligger jag inte på något skivbolag heller.

K - Det är OK att arbeta med andra saker. Jag arbetar med narkomaner 65 % av en heltid och dessutom med tjejer i trean i Mariaskolan.

K - Nästa skiva som jag skall göra är låtar med texter skrivna av tjejer på ”kåken”. Det är jättehäftigt! I sommar skall jag åka till Hinseberg. Det är ett i grunden politiskt men även konstnärligt projekt. Dessa tjejer ”finns” inte i samhället. Den manlige tjuven är ”tjyv”. Tjejen är ingenting. Jag hade trott att de skulle vara offer för en man, att mannen har varit drivande i brottet. Men oftast är tjejerna rätt drivande.

K - Jag trodde att jag skulle känna mig uttömd efter den senaste skivan, men det här är en naturlig fortsättning på den.

K- De kriminella tjejerna skriver om sig själva, hur det är att vara där inne, längtan efter sina barn, efter sin man. Nån är förbannad på en kille som inte hör av sig. Det är vanliga texter fast grövre och råare. Det är inte intellektuellt inlindat. Jag tror att det är en säljande idé och att ett skivbolag kommer haka på. Det är ju en såpass tydlig idé.

Vi i slynglarredaktionen ser med spänning fram mot Kajsas förverkligande av detta projekt!

Anders Hedman och Albin Axén